Malm är detsamma som olika typer av bergarter, mineraler eller jordlager som används för utvinning av till exempel metaller. Detta gäller endast om koncentrationen av ämnet man vill utvinna är tillräckligt hög, det måste vara ekonomiskt försvarbart att arbeta med utvinningen. Beroende vad det är för metall man utvinner med hjälp av malm ges den olika namn. Mineraler som magnetit och hematit används för att utvinna järn, därför kallas dessa mineraler för järnmalm.

Järnmalmspellets för framställning av järn

694px-Sodrinta_gelezies_rudaPellets i form av järnmalm används i masugnar eller vid så kallad direktreduktion (DR) för att framställa järn. Dessa pellets kallades tidigare kulsinter och är ett råmaterial som är färdigt att använda direkt i masugnar. Det behöver således inte smältas samman först, utan har en optimal storlek för syftet.

Det finns olika sätt att framställa järnmalmspellets på, den vanligaste typen av pelletsverk är travelling-grate verk och det näst vanligaste grate-kiln verk. I det förstnämnda pelletsverket transporteras pelletsen genom olika zoner i en jättelik ugn, ja den kan vara fem meter bred och 100 meter lång. I ugnen finns ett tiotal brännpar, vilket är den största skillnaden jämfört med ett grate-kiln verk som endast använder en brännare med hög effekt. Grate-kiln verk är indelade i tre delar: grate, roterugn och kylare. En grate är en bandugn som delats in i olika zoner medan roterugnen ser ut som ett långt rör med tegel inuti. Kylaren ser till att den heta gasen först tillbaka till graten. Tidigare använde man schaktugnsverk vid framställning av järnmalmspellets men de har förhållandevis låg kapacitet och är mindre vanliga idag. Det finns totalt sex pelletsverk i Sverige, dessa är belägna i Kiruna, Malmberget och Svappavaara.

Första gången man framställde järnmalmspellets var i USA och i slutet av 1800-talet. Den som först fick patent på dem var svensken A.G. Andersson och året var 1912. Det dröjde till 1952 innan man framställde pellets i större skala och i kommersiellt syfte.